På plats!

Ja, så är jag då framme i Mumbai! Även om jag tycker att jag känner till en del om världen, så var jag helt oförberedd på vad som skulle möta mig här! Värmen på 35-40 grader dagtid och luftfuktigheten var ovant för mig, liksom de starka lukterna. Jag fick också en intressant biltur i rusningstrafiken genom hela stan eftersom den internationella flygplatsen ligger i norra delen av stan och jag skulle ner till sydväst till stadsdelen Colaba, söder om Churchgate där många monument och kolonialbyggnader ligger. Luftkonditioneringen i den mer än lovligt slitna taxin bestod av ett öppet fönster och bagageutrymmet var före litet för min resväska men det fixar man lätt med ett rejält snöre. Jag fick kolla bakåt då och då eftersom vägkvaliteten inte är riktigt som hemma… Rödljus visade sig vara ett relativt begrepp. Min chaffis och alla andra körde konstant mot rött utom i de allra största korsningarna. I såna ser man istället hur sekunderna tickar ner tills det blir grönt igen, men jag hann aldrig se de sista siffrorna ner till 0… Det som mest påverkar en som västerlänning är den extrema fattigdomen. Faktum är att 60% av befolkningen i Mumbai bor i kåkstäder. Trottoarer existerar oftast inte eftersom de allra fattigaste har byggt sina s.k. bostäder där. Bilisterna måste alltså samsas i vägbanan med gångtrafikanter, lekande barn, renhållningsarbetare, personer som arbetar eller utför sin morgontoalett osv.

Hotellet visade sig vara rätt okej, även om jag inte fick det rum med stadsutsikt jag blev utlovad. Men ett någorlunda städat dubbelrum med hundratals kabelkanaler och AC, plus frukost och en halvtimmas internet varje dag får väl vara bra. Jag har inte lyckats få min mobil att komma åt internet, så jag vet inte hur mycket jag kan direktrapportera under VM. Förhoppningsvis kan jag komma åt nätet några ggr varje dag.

Efter några timmars sömn åt jag en välbehövlig middag på anrika Leopold Café och ska nu fortsätta plugga lite ord. Imorgon kväll startar registreringen!